Topcontent header

Archive | Blogg

NÄR BLOGGAREN BLEV TILL DEN GÄCKANDE SKUGGAN OCH SMÖG RUNT MED SIN KAFFEMUGG I PAUSEN.

20150610

Jag tog mig friheten att för en enda kväll inte bara vara den anonyme, sporadiske bloggaren i kulisserna. Utan också den diskrete gestalten som lägger örat mot marken, lyssnar av och känner vibrationerna. Hur skulle den här komedin tas emot? Skulle gensvaret bli så positivt som vi alla haft anledning att tro? Här är några av kommentarerna jag snappade upp:

”En fantastisk föreställning, den skulle platsa på Dramaten.” ”Kommer du ihåg Kärlek och Lavemang för många år sedan, 1700-tal det också. Den gillade jag men den här är min själ ännu bättre.” ”Rätt liten roll för Eva i år, men hon gör alltid något extra av det.” ”Den där Marie Robertson var en överraskning för mig, ett riktigt fullblod.” ”Den sidan av Johannes Brost har jag aldrig sett, imponerande.” ”Gott kaffe de har här.” ”Lite kyligt ikväll men föreställningen värmer.” ”Jag hade velat ha ett program men de kommer inte förrän på torsdag, sa dom.” ”När den här föreställningen satt sig blir den sommarens hit, jag lovar.”

Belåten drog jag mig tillbaka i kulisserna när produktionsledarens klocka ljöd. Andra akten skulle snart börja. Träffade just Eva som höll värmen med en fleecetröja i väntan på entré. Hon såg nöjd ut. Vi gjorde tummen upp. På fredag är det premiär och meteorologerna spår sol och värme.

201506103

På återhörande i bloggosfären!

ÄVEN BLOGGAREN I KULISSERNA KÄNNER AV STRESSHORMONERNA.

1505252

Jag vet att det är längesedan vi sågs. Alldeles för längesedan. Men teaterlivet kan vara hektiskt även i kulisserna. Det är därför jag framträder som den sporadiske bloggaren. Den stressade själv, herr Vielgeschrei, sätter sin prägel på oss alla så här några veckor före premiären.

1505253

Varför den manliga huvudrollen heter Vielgeschrei? Tyskklingande  namn i en dansk pjäs som ska framföras i Sverige? Inte förvånande. Kopplingen mellan dåtidens Danmark och Schleswig-Holstein fick Ludvig Holberg att skoja till det lite extra med namnen. Naturligtvis hade han talesättet ” Viel Geschrei und wenig Wolle i åtanke”. Eller som vi säger på svenska: ”Mycket skrik och lite ull… sa bonden när han klippte grisen”.

1505254

Det finns otaliga talesätt med samma innebörd runt om i världen. Shakespeare skrev en komedi på temat. Much ado about nothing som på svenska blev till Mycket väsen för ingenting i Hagbergs översättning.

1505255

På andra sidan Öresund, bara 7 km bort. Danmark. Helsingør. När drottning Margrethe i mitten av april fyllde 75 år ekade saluten från Kronborgs slott över Helsingborg. Nästan på dagen var det dessutom 451 år sedan Shakespeare föddes. 36 år gammal publicerade han Hamlet som utspelade sig just här.

1505256

Det danska temat i bloggen är naturligtvis ingen tillfällighet. Bakom årets uppsättning av Ludvig Holbergs komedi Den stundesløse (Den Stressade) ligger den danska succén på Folketeatret i Köpenhamn som Eva Rydberg inte var sen att nappa på.

Själv passar jag på tillfället att uppmärksamma…

1505257

… Piet Hein – en av alla dessa fantastiska danskar.

1505259Vetenskapsmannen, matematikern, författaren, filosofen och konstnären. Mannen bakom superellipsen och superägget. Tillsammans med vår egen berömde möbeldesigner Bruno Mathsson utvecklade han också det s k klämbenet som åtskilliga bordsskivor vilar på.

1505258

Redan på 30-talet publicerade han sina första s k grukar, små djupsinniga aforismer i diktform. Han lär ha skrivit över 7.000 st och jag upphör aldrig att fascineras av dem. Piet Hein – en personlig favorit. Låt mig få bjuda på några grukar:

Husk at

Husk at glemme bagateller.
Husk at nemme hvad det gælder.
Husk at elske, mens du tør det.
Husk at leve, mens du gør det.

 I sommerhuset

Ristet brød er let at lave
blot man vil erindre:
når det oser, skal det have
to minutter mindre.

Sundhedsråd

Kaffe uden fløde
skal man ikke blive fed af:
Kaffe uden sukker –
får Ens vægt til at gå nedad.
Kaffe uden kaffe –
det er ganske særlig sundt.
Men man føler sig lidt fjollet,
når man sidder og rør rundt.

Väl mött på Fredriksdalsteatern i sommar och i bloggosfären!

ETT ILLUSIONSNUMMER I PARIS AV BLOGGAREN I KULISSERNA.

 

 

201412152

Redan som riktigt ung fascinerades jag av August Strindberg. Jag var nog en av de mest frekventa bibliotekskunderna och jag besökte Strindberg i Blå tornet. I Tegnérlunden. På Norra kyrkogården. På Dramaten. Och på Kymmendö i Stockholms södra skärgård.

För några år sedan bestämde jag mig för att uppleva Paris på nytt. Ensam i min egen bubbla men i imaginärt sällskap och samspråk med Molière, Marie Antoinette, Strindberg, Oscar Wilde, Victor Hugo och andra storheter. Tro nu för allt i världen inte att jag ger mig ut för att vara ett medium. Ockultismen har jag inte gemensam med Strindberg. Men som lätt miljöskadad teaterman kan man väl få tillåta sig vilka galenskaper som helst?

201412153

Jean-Baptiste Poquelin alias Molière besökte jag på kyrkogården Père Lachaise utanför Paris. Berättade för honom om Fredriksdalsteaterns succéversion av hans komedi Den inbillade sjukeKärlek & Lavemang. Det var sommaren 2001 och Eva Rydberg gjorde Molières egen paradroll som hälsopedanten Argan som i Hans Bergströms och Adde Malmbergs manus blev till madame Elvira Krank. Jag misslyckades göra mig förstådd. Amour et lavement. Min skolfranska var redan då tämligen rostig. Den gamle satirikerns enda och obarmhärtiga replik uppfattade jag som ”Bel esprit il ne l’est pas qui veut” (snille är inte var och en som vill vara det).

Kanhända erinrade sig Molière sitt sista framträdande i rollen som Argan på Théâtre Palais-Royale. Ridån gick upp klockan fyra på eftermiddagen den 17 februari 1673. Trots kraftigt illamående lyckades han fullfölja föreställningen. Klockan tio på kvällen var Molière död, ännu inte 51 år gammal.

201412154

Utan att växla ett ord med någon vandrade jag tilltufsad vidare. Full av vördnad hälsade jag på Balzac, Voltaire, Proust och Wilde men också lika respektfullt på Bizet, Chopin, Rossini, Montand, Piaf, Callas och Jim Morrison.

201412155

Marie Antoinette blev min nästa huvudperson, men jag begav mig inte till Château de Versailles och hennes lustslott Petit Trianon i min jakt på det fördolda. Istället tog jag mig till La Conciergerie och satt en lång stund och filosoferade i den fuktiga cell, där Marie Antoinette genomlevde sina sista dagar. Jag fortsatte till Place de la Concorde utan att lägga märke till den intensiva trafiken, den dåliga luften och den höga ljudnivån. I min värld just då var året 1793 och området hette Place de la Rèvolution. Tiotusentals parisare hade samlats, oktobersolen lyste blek och giljotinen avtecknade sig mot den grå himlen.

På en hästdragen flakvagn kom Marie Antoinette i vit klänning åkande med bakbundna händer. Inte med en min visade hon vad hon kände inför ”rakningen med nationens rakkniv”, som tidningsmannen Jacques René Hébert så grovkornigt uttryckt det. Den före detta drottningen, nu änkan Capet rätt och slätt, gick själv upp för trapporna till schavotten. Bödlarna agerade snabbt och det blixtrade till om fallbilan. Massorna ropade ”Vive la république!”

201412157

En fasansfull upplevelse. Jag tog min tillflykt till katedralen Notre-Dame de Paris och tände ett ljus för Marie Antoinette. Det brann åtskilliga ljus och lågorna ledde tankarna på nya utflykter. Till den på bål häxbrända Jeanne d’Arc.Till den alltid blankpolerade, praktfulla statyn vid Place des Pyramides. Intensivt guldskimrande. Guld. Inferno. Budskapet kunde inte bli tydligare. Jag lämnade i all hast den imponerande katedralen, helt flyktigt dök namnet Victor Hugo upp men fick ge vika för Strindberg som så uppenbart pockat på uppmärksamhet nyss.

201412158

Jag drevs av den välbekanta rösten från Norra kyrkogården, som navigerade mig mot rue Bonaparte, till hörnet av rue de Seine. Hotellet fanns inte kvar. Jag kunde inte hitta Hôtel de Londres, där Strindberg bott och skrivit Till Damaskus. Jag stod kvar en stund. Läste orden på brunnslocket. Liberté, égalité, fraternité. Frihet, jämlikhet, broderskap.

Hur var det nu det revolutionära appendixet löd … ou la mort?! Eller döden!

2014121514

Kvällskylan kom smygande. En gammal Renault som parkerats mitt i gathörnet blev just lappad. Det var alltså här Strindberg tillbringat sina sista månader i Paris. Det Paris som blev till ett Inferno. Som såg Ockulta dagboken bli till och alkemin gå om intet. Som såg den store diktaren själv.

2014121513

En parant kvinna i högklackat och fuskleopard passerade. Jag kände igen doften. Den var inte fransk. Sannolikt amerikansk. Påminde om choklad. Märkligt. Något år tidigare hade jag varit i New Orleans. Det var därifrån jag kände igen den söta doften. Varannan kvinna i de franska kvarteren hade doftat precis så. Obsession. Nu kom det för mig igen. Ständigt dessa besynnerliga sammanträffanden. Utan svårigheter kunde jag projicera den arkiverade bilden på näthinnan av det charmigt trivsamma hotellet i New Orleans som haft mig som gäst i tio dagar. Det låg på rue Conti i Vieux Carré och hette Marie Antoinette!

2014121515

En fransk visit hos Victor Hugo på Place des Vosges. Inte oväntat hade ju tanken på Hugo dykt upp redan i Notre-Dame. Hans roman från 1831, Notre Dame de Paris (Ringaren i Notre-Dame) är oförglömlig. Vid ett tidigare besök hade jag tagit mig upp för de 422 allt smalare trappstegen till ett av klocktornen – Quasimodos domäner – och låtit tankarna flyga till Charles Laughtons mästerliga gestaltning av Quasimodo i filmen från 1939. Min egen favoritversion. Rollen som Esmeralda gjordes förresten av Maureen O’Hara.

2014121516

Victor Hugos bostad är numera museum. Jag stod en stund vid montern med hans frack, den så kallade gröna fracken som är Franska Akademiens högtidsdräkt. Hugo innehade stol nummer 14 från 1841 fram till sin död 1885. Den gröna fracken är i själva verket svart med broderier i guld och grönt silke. Min bristfälliga franska stavade sig igenom några av hans visdomsord: ”Uppfinnandet av boktryckarkonsten är världens största händelse.” ”Låt oss beundra de gamla mästarna.” Kanske syftade Hugo på Voltaire och Walter Scott som han tveklöst låtit sig influeras av.

2014121512

Idag räknas naturligtvis Victor Hugo själv till de gamla mästarna. En av världens förnämsta och mest spelade musikaler är som bekant baserad på Hugos roman Les Misérables (Samhällets olycksbarn) från 1862. Jean Valjean, Javert, Fantine, Cosette. Briljant roman. Fantastisk musikal.

201412159

Vid La Comédie Française sluter jag cirkeln för den här gången. Den franska nationalteatern kallas också La Maison de Molière trots att den inte stod färdig förrän några år efter hans död. Men Molière finns ständigt på repertoaren. Säsongen 2015 kommer tre av hans pjäser att spelas på stora scenen i den magnifika Salle Richelieu.

2014121510

Nordens egen Molière på Fredriksdalsteatern i sommar. Eva Rydberg har inlett ett unikt samarbete över sundet med Folketeatret i Köpenhamn. Efter den fabulösa succéuppsättningen i Danmark med lapp på luckan kunde Eva inte motstå frestelsen. Ludvig Holbergs dråpliga gisslande av de mänskliga svagheterna i karaktärskomedin Den stundesløse måste helt enkelt få upplevas även på den här sidan sundet. Sagt och gjort. I Eva Rydbergs version och Sven Melanders översättning blev pjäsen till Den Stressade och kommer att bjuda på underhållning av bästa märke. Dansk-norske författaren Ludvig Holberg betraktas i båda länderna som klassicismens och upplysningens största namn. På många sätt kan han ses som fräckare och mer kärnfull än Molière. Efter att nyligen ha läst manus kan jag inget annat än varmt rekommendera ett besök på Fredriksdalsteatern kommande sommar.

2014121511

Julafton om nio dagar. Granen köpt, klapparna klara, julkorten postade, gästerna bjudna, inköpslistan skriven. Det blir ingen lutfisk i år heller. På den punkten är jag rörande överens med Strindberg som i Svarta fanor uttryckte det så här: ”Bordet var dukat, lutfisken kom, ödesdiger, väntad, fruktad.”

2014121517

Även om jag redan i mitt inlägg den 27 november önskade läsarna God Jul och Gott Nytt År upprepar jag gärna min hälsning. Var rädda om er och njut helgerna (med eller utan lutfisk).

Vi ses i bloggosfären på det nya året!

BLOGGAREN I KULISSERNA CHARMADES AV CAMILLA, MARIE OCH LOTTA.

201411275

Camilla Bjørnvad från Köpenhamn. Bara att imponeras. En alt-mulig-kvinde som man säger på andra sidan sundet. Kostymdesigner, scenograf samt mask- och perukdesigner i den danska uppsättningen av Ludvig Holbergs komedi Den stundesløse på Folketeatret. Meriterad och mångsidig teaterkreatör som kontrakterats för sommarens uppsättning på Fredriksdalsteatern. En frisk fläkt som får mig att känna extra spänning inför sommaren.

Marie Robertson. Ett välbekant ansikte. Heartbreak Hotel, Äkta människor, Cockpit, Solsidan, Rallybrudar… För att nu bara ägna 10 sekunder åt vad hon gjort förut. Vi fick ju plötsligt så mycket annat att tala om när vi hamnade bredvid varandra på lunchen. Naturligtvis talade vi teater. Maries medverkan i de väsensskilda Djungelboken och Tartuffe på Stockholms Stadsteater bland mycket annat. Själv berättade jag om den gångna helgens besök på Dramaten och Tjechovs Måsen. Men snart fann vi oss också ha litteraturen som gemensamt intresse. Vi tycktes ha i stort sett samma favoritförfattare. Jag tror att vi slutade räkna vid femtio. Innan vi skildes åt rekommenderade vi var sin bok. Marie föreslog Lena Anderssons Utan personligt ansvar och jag tipsade om Julie Orringers Den osynliga bron. Uppföljning lär ske fram i sommar när vi drar igång på teatern.

Lotta Ramel. Som stor beundrare av hennes pappa Povel hade jag kanske helt galna förväntningar på Lotta. Inte för att jag trodde hon skulle sätta sig vid pianot och dra på med Ittma Hohah, men när hon plötsligt dök upp i logen fick jag en lika omedelbar som oförklarlig förnimmelse av Strindbergs Carlsson. Hon kom som ett yrväder fast utan höganäskrus i en svångrem om halsen. Sa hej till oss alla, hällde upp en kopp kaffe, tog en ostfralla och kände sig uppenbarligen som hemma. Vad härligt. Raka rör och hjärtliga skratt direkt. Trots att hon träffade många av oss för allra första gången. När hon efter en stund försvann in i sminklogen höjdes ljudnivån därifrån direkt. Ännu en vitamininjektion hade gjort sin entré. Lotta Ramel, skådespelerska och regissör med många år på bl a Malmö Stadsteater, Norrbottensteatern i Luleå och Stockholms Stadsteater. Varmt välkommen till oss, Lotta!

Och läsarna ber jag att få tillönska en God Jul, ett härligt Gott Nytt teaterår och väl mött igen i bloggosfären!

NÄR DEN SPORADISKE BLOGGAREN FÖR ETT ÖGONBLICK SLET SIG FRÅN KATTEN OCH RÅTTAN I KULISSERNA OCH FICK ETT ÄLGHUVUD I NACKEN.

 20140617 2

 Inte för ett ögonblick tänkte jag levande charader och Gäster med gester när rubriken skrevs. Det råkade bara bli så.

Var jag hållit hus? Där jag brukar vara. På skuggsidan. I kulisserna. Minns min helgarderande programförklaring från den 19 januari 2011. ”En sporadisk och med ytterst oregelbundna mellanrum återkommande blogg…”

20140617 3

Kanske ett understatement med tanke på tiden som förflutit sedan senast. Men det har sina orsaker. En världspremiär är ingenting man tar med en klackspark. Allt snurrar på med hög intensitet. Snurrar gör också den nya, smarta vridscenen som gör scenbilden variabel. Receptionen, kontoret, köket, baren, restaurangen, Mrs Richards hotellrum, Manuels rum …

20140617 4

Dessutom pågår en ständig katt- och råttalek i kulisserna eller om det nu är en sibirisk hamster som Manuel påstår. Lägg därtill Basil Fawltys hårt uppskruvade tempo, major Gowen som jag hela tiden måste påminna om allt, Mrs Richards som bara hör vad hon själv vill, älghuvudet på väggen som faller ner så fort jag rör mig lite oförsiktigt och så tjuv- och brandlarmen som tjuter.

20140617 5

Fawlty Towers Hotel är knappast platsen för kontemplation eller en stunds bloggande i lugn och ro. Men däremot är det fruktansvärt roligt. Tillåt mig rekommendera ett besök. Gillade ni TV-originalet med John Cleese kommer ni att älska scenversionen. Tyckte ni inte om originalet, då är det här rätta tillfället att omvärdera denna brittiska klassiker.

20140617 6

Fantastiska recensioner. Jag är naturligtvis inte objektiv. Men den samlade pressen och jag tycks fullkomligt överens. Expressen: ”Pang i bygget är hysteriskt rolig.” Aftonbladet: ”Komiskt guld.” Helsingborgs Dagblad: ”Pang i bygget är en riktig fullträff.” Sveriges Radio Kulturnytt: ”En fullträff – kanske Eva Rydberg o Co:s bästa hittills.” Skånska Dagbladet: ”Pang i bygget rena skrattknockouten.” Det Händer: ”Pangsuccé på Fredriksdal… yppersta humoristiska klass.”

20140617 7

Ett lite annorlunda blogginlägg den här gången som helt håller sig i teaterns environger. Inga utflykter och minnesbilder från internationella teaterscener. Inga nya bokrecensioner. Inga DVD-rekommendationer. Inga personliga reflektioner. Det är ju här på Fredriksdalsteatern som allting sker just nu. En underbar sommar väntar.

Trevlig midsommar och väl mött igen!