Topcontent header

Author Archive | webbredaktionen

HÄR ÄR FARSEN SOM TAGIT HELA VÄRLDEN MED STORM. VI KAN LOVA ATT DET BLIR HYSTERISKT ROLIGT I SOMMAR!

FULL FART MOT SOMMARENS BÄSTA SKRATT!

Lite bitande kallt i vinden var det allt när vi tidigare i veckan tog emot massmedia och fullt ut drog igång repetitionerna. Med Sven Melander som regissör är dock risken liten att vi inte håller värmen. Tempot är högt. Intensiteten påtaglig. Den 16 juni kl 19.30 är det dags för sommarens galnaste fars i Teatersverige – Hotelliggaren.

Några pressröster:

HD >>>
SVT >>>
Sveriges Radio >>>
SKD >>>

2017 affisch

Farsernas mästare är engelsman och heter Ray Cooney. Bland de mest glänsande pärlorna från hans penna är pjäsen Two into One som efter översättning och bearbetning av Sven Melander blivit till Hotelliggaren.

Tokigare kan det knappast bli när parlamentsledamoten och viceministern Richard Willey (Fredrik Dolk) i Thatchers Storbritannien checkar in på Westminster Hotel i London. Hans alibi är att han behöver förbereda sig för sedlighetsdebatten i Underhuset. I största hemlighet har han dock smitt planer för ett amoröst äventyr med självaste premiärministerns sekreterare. Allt är förberett men några små detaljer måste lösas på plats. Han har därför stämt möte med sin lojale och pålitlige men något förvirrade assistent George Pigden (Ola Forssmed) som intet ont anande infinner sig i tid.

Men nog är det egendomligt att Richard bokat dubbelrum och har fru Pamela (Sussie Eriksson) med på resan? Hur har han tänkt? Det kan väl knappast vara politiskt korrekt? Och så här förbereder man väl inte sig för en sedlighetsdebatt? Den barska hotellchefen (Eva Rydberg) börjar ana oråd och hennes småsluge servitör (Kalle Rydberg) har inte många rätt i sina göromål.

Läs mer >>>

EN MAKALÖS KVINTETT PREMIERADES MED DET ÄROFULLA GANNEVIKSSTIPENDIET.


Foto: Jean-Baptiste Béranger
Stipendiaterna fr v: Eva Rydberg, Birgitta Egerbladh, Per Åhlin och Marie-Louise Ekman. Nina Stemme saknas på bilden.

Fem meriterade konstnärer förärades Ganneviksstipendiet: Eva Rydberg, teater. Marie-Louise Ekman, bildkonst. Nina Stemme, musik. Birgitta Egerbladh, dans. Och Per Åhlin, film. Hjärtligt grattis från webbredaktionen!

Eva Rydbergs stipendium motiverades så här: “Hon är skådespelaren som har sina rötter i dansen. Utifrån den kunskapen bemästrar hon en anrik tradition där fysisk humor omgärdas av stor värme och total publikkontakt. Hennes sårbara och öppna gestaltningar för oss mellan skrattet och gråten. Med sina karaktärer försvarar hon alltid den lilla människans kamp för sin existens”.

Intervju med Eva i DN >>>

BLOGGAREN I KULISSERNA VISAR UPP DELAR AV SITT CV MED TUNGA MERITER FRÅN HOTELL- OCH RESTAURANGBRANSCHEN.

 

Marinera, sautera, flambera, tranchera. Och kanske rentav sabrera en väl kyld champagne för att salutera något speciellt. Att det snart är jul till exempel. Eller att ett nytt spännande år väntar runt knuten. Med bland annat en fars så skrattframkallande att den förtjänar kallas von Farsen och ta plats i farsernas adelskalender.

1611213

Jag tänker naturligtvis på Fredriksdalsteaterns Hotelliggaren till sommaren. Med den makalöse Ola Forssmed i rollen som förvirrad sekreterare till en parlamentsledamot i Underhuset. Ola är en av de mest sympatiska och proffsiga personer jag lärt känna under mina år i kulisserna. Som oblyg debutant på vår scen får vi stifta bekantskap med välkända Sussie Eriksson. Mamma Mia! Och som hotellchef, tillika teaterchef, ser Eva Rydberg till att inget otillbörligt sker. Eller?

Förälskade havskräftor får bli entrérätt i det här bloggavsnittet. Den här ljuvliga skapelsen mötte jag första gången på Johanna i Göteborg, Leif Mannerströms och Christer Svantessons mattempel med meny inspirerad av la nouvelle cuisine. Att jag avnjöt den tillsammans med min blivande hustru för mer än trettio år sedan gör ju knappast upplevelsen mindre oförglömlig. Minst en gång om året anrättar vi den fortfarande själva vid vår egen häll.

Gorgonzolaspäckad oxfilé med potatis- och morotskaka blev vårt varmrättsval vid samma tillfälle. Ytterligare en gastronomisk upplevelse som satt sina outplånliga spår. När vi någon gång lagar till den numera är det jag som omsorgsfullt letar efter en väl marmorerad, svensk köttbit i den manuella disken.

Och så desserten – Gratinerad blodapelsin med sabayonnesås. Lätt och perfekt avslutning på en förträfflig supé i den lukulliska högborgen vid Brunnsparken.

1611217

Hur blir det nu med den utlovade meritförteckningen? Den kommer på momangen och faller sig naturlig efter den inledningen. 6 avverkade sommarsäsonger under perioden 1745 – 1983. Befattning: ytterst diskret handräckare i hotell- och restaurangbranschen runt om i världen. Och kommande sommar är det dags för sjunde sejouren. Så här ser listan ut:

2004: Pensionat Solsidan i det mondäna Mölle 1925.

2006: Brighellas Värdshus i Carlo Goldonis Venedig 1745.

2008: Ramlösa hälsobringande Brunn i Helsingborg 1907.

2013: Café René, Nouvion i det tyskockuperade Frankrike 1943.

2014: Fawlty Towers Hotel i engelska Torquay 1975.

2016: Ritz Hotel i celebriteternas Miami Beach 1929

2017: Westminster Hotel i regeringskvarterens London 1983.

Pjäserna i tur och ordning: Mölle by the Sea, Herrskap och Tjänstehjon. Rabalder i Ramlösa, ’Allo ’Allo emliga armén, Pang i bygget, Sugar – I Hetaste Laget. Och nu till sommaren blir det Hotelliggaren.

Bara några matminnen till: Källaren Diana och krögaren Åke Söderqvist. Så här i jultider är det ofrånkomligt att erinra om det fantastiska sillbordet på Källaren Diana i Stockholm. Framdukat i en gammal eka centralt placerad i restaurangen. I väntan på maten kunde man roa sig med att läsa på tallriksunderläggen, där Åke bjöd på roliga anekdoter. Bland annat minns jag den här:

1611219

Ett tyskt sällskap på en restaurang frågade två svenska herrar vid bordet intill ”Wieviel Uhr ist es?” En av herrarna tänkte efter en stund och svarade med sin bästa skoltyska. ”Es ist kein Filur, es ist mein Bruder Ernst.”

Åke blev 1958 nyhetschef på Aktuellt, fortsatte några år senare till TV-underhållningen och blev småningom chef för underhållningen. Det var för övrigt Åke som redan 1963 köpte in sketchen Grevinnan och betjänten. Vem har inte sett den på nyårsafton?

Åke var också ett av ”skäggen” i dåtidens mest utskällda TV-underhållning. Tittarstormen mot det anarkistiska och respektlösa programmet höll på i veckor. Några av de medskyldiga var Beppe Wolgers, Yngve Gamlin, Lasse O’Månsson och Jan-Öjvind Swahn.

Åke drev förutom Källaren Diana i Gamla Stan även restaurang Victoria (Vickan) i Kungsträdgården och Waxholms Hotell.

Till sist tillbaka till Johanna. I början av 30-talet lär en av ångradions och grammofonbolagens landsplågor ha varit Kan du vissla, Johanna? Med svensk text av Åke Söderblom. Med en lätt blinkning åt Åke Söderqvists filurhistoria ovan väljer jag här den tyska versionen; Kannst du pfeiffen, JohannaSmakprov

Statyn eller restaurangen? Det sägs att om man i början av sjuttiotalet frågade en göteborgare vem Johanna är, svarade han direkt och självklart: ”Det är en staty* nere vid Brunnsparken.” Men om man i slutet av sjuttiotalet ställde samma fråga fick man ett lika direkt som självklart svar – med en väsentlig skillnad: ”Det är en restaurang nere vid Brunnsparken.” Kanske la han stolt till ”Sveriges bästa.”

*Statyn, vars riktiga namn är Såningskvinnan, avtäcktes och invigdes på Johanna-dagen den 21 juli 1883. I folkmun har den därefter kallats Johanna i Brunnsparken.

16112121

Ber att få önska alla teatervänner
en riktigt underbar jul och ett framgångsrikt och roligt 2017. Hjärtligt välkomna till Fredriksdalsteatern i sommar och på återseende i bloggosfären.