BLOGGAREN I KULISSERNA GÅR OMKRING I SITT POMPEJI BLAND RUINER.

Den 24 augusti år 79 e Kr fick vulkanen Vesuvius ett våldsamt utbrott och begravde bland annat staden Pompeji och dess mäktiga friluftsteater med plats för 20.000 åskådare under metertjocka lager av aska. Nästan på dagen 1.934 år senare spelades årets sista föreställning på en helt annan friluftsteater.

Det är slut nu. Definitivt slut för i år. Klart att det känns vemodigt när alla skådespelarna lämnat scenen och skingrats för vinden. När replikerna med eleganta franska, tyska, engelska och italienska accenter har tystnat och ersatts av destruktiva släggor, sågar och bräckjärn. Salongen gapar tom och bara ruiner återstår av sommarens scendekor. Scenografin som så omsorgsfullt byggdes upp inför repetitionsstarten den 6 maj har tjänat ut. Nu är allt historia. Sänder en tanke till Olle Adolphson, vars metafor från visan Trubbel jag tillåter mig låna.

Det slår mig plötsligt att det var ju Olle Adolphson som också skrev texten till landsplågan Trettiofyran för snart 50 år sedan. Hur var det nu Per Myrberg sjöng i mitten på 60-talet? ”Ja, nu är det slut på gamla tiden, nu är det färdigt inom kort, nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort…” Ännu en given metafor i sammanhanget.

Snart har jag inte längre några kulisser att vistas i. Men när det åter våras och vi börjar bygga dekor till nästa års uppsättning, då kanske jag förtjust både dansar runt och sjunger strunt. Fast ändå inte. Min vana trogen får det nog räcka med att jag visslar en stump på En glad calypso om våren. Även den ett adolphsonskt verk.

Ännu en fantastisk säsong kan läggas till handlingarna. Evas 20:e sommar som chef är till ända. Vad kul vi har haft. Och vilket härligt gensvar vi har bjudits på. Dags att gå ner i startblocken igen och ta sikte på sommaren 2014. Vad som då ska serveras är än så länge en väl bevarad hemlighet.

En välbevarad hemlighet kan också vara fascinerande läsning för mörka höstkvällar. Som vanligt vill jag gärna slå ett slag för en bra bok. Valet faller på Kate Mortons En välbevarad hemlighet som har bidragit till att förgylla min sommar. För den som känner sig manad kan boken säkert skänka glans även åt gråkalla höstkvällar.  

Kan böcker rentav vara beroendeframkallande? Absolut. Det här är en bland en mängd favoriter och nya dyker upp hela tiden. Min nyfikenhet går nog aldrig att stilla. Kate Morton fattade jag tycke för redan 2007. Idag är hon Australiens särklassigt populäraste författare i 40 länder. En välbevarad hemlighet är hennes fjärde bok och kom i april i år. Den utspelar sig i Suffolk och London och handlingen växlar mellan 30-tal, 60-tal och nutid. Gripande och spännande. 475 djupt engagerande och fängslande sidor att avnjuta. Rekommenderas varmt.

Till sist en portion välgörande feelgood på DVD. Fransk film när den är som bäst. En helt underbar rulle som baseras på en sann historia och listas som en av världens bästa komedier. Den hade jag nog inte hittat utan min 15-åriga dotters hjälp. Efter att ha sett den i skolan var hon helt begeistrad. Vi hyrde den till helgen och kunde inte annat än hålla med. Inte för ett ögonblick gick den över några gränser som annars är vanligt i komedier. Fransk magi!

Bloggaren i kulisserna ger filmen fem humlor! Min egen högst personliga travesti på Expressens getingar som jag också brukar dela ut till Eva efter varje premiär. Även ’Allo ’Allo tilldelades fem humlor.

På återseende i bloggosfären!