BLOGGAREN I KULISSERNA FÅR VÅRKÄNSLOR OCH GÖR NÅGRA LEVANDE CHARADER PÅ SCENEN SOM SNART SKA GE PLATS FÖR CAFÉ RENÉ.

 

Med lite god vilja skulle kanske charaderna kunna tolkas som yster kalv på grönbete. Fast troligare som Heffaklumpen i Nalle Puhs värld. Har noga förvissat mig om att salongen är tom. Väl medveten om att mitt föga graciösa rörelseschema inte är publikt.

Snart blommar magnolian på bar kvist. Louisianas magnifika statsblomma som jag en gång i New Orleans blev så förtjust i att jag väl hemma igen for direkt till plantskolan och köpte mig en buske. Men redan första vintern tog frosten kål på den eftersom jag gjort allt fel vid planteringen. Min fallenhet för trädgårdsarbete är måttlig. Visste ni förresten att magnolian är en urgammal art med anor från dinosauriernas tid?

Eva Rydberg till Dramaten. Efter att nyligen ha sett Eva i rollen som Marianne i Carin Mannheimers I sista minuten på Helsingborgs Stadsteater tar jag mig friheten att transformera mig själv från bloggare till lobbyist. Med uppgift att verka för Eva Rydberg i en tung dramatisk roll på Kungliga Dramatiska Teatern.

I sista minuten är en underbar föreställning och Eva svarar för en fullkomligt enastående prestation. Hon är briljant. Har ni möjlighet, se den. Spelas fram till och med den 5 maj. Av hela mitt hjärta önskar jag att hela Sverige fick möjlighet att även se den här sidan av Eva. Hennes professionalism är gränslös och hon upphör aldrig att överraska.

Vilka som flankerar Eva på bilden? Längst fram Ewa Roos och så Inga Ålenius.

Tack och lov har jag fria händer för mina funderingar i kulisserna. Annars skulle Evas blygsamhet lagt hinder i vägen för min flammande appell. Så bästa Marie-Louise Ekman, lyssna på en insider från skånsk horisont, gör sällskap med Gösta och besök Helsingborgs Stadsteater senast 5 maj.

Men först ska Eva fira jubileum på hemmaplan. Fredagen den 14 juni strax före halv åtta tar produktionsledaren Mikael Bohlin tag i den gamla mässingsklockan* och låter den klämta sitt ”plats på scen och i salong” för Evas 20:e uppsättning som chef för Fredriksdalsteatern. Dags för svensk urpremiär på scen för den kultförklarade brittiska TV-serien ’Allo ’Allo emliga armén. Efter att ha läst manus några gånger och tagit pulsen på Eva, Sven Melander, Kim Sulocki och regissör Anders Albien är jag beredd att gå i god för (försäkra) att det här blir en uppsättning att minnas länge. Dråplig. Galen. Eller sjukt rolig som min 15-åriga dotter skulle ha uttryckt saken.

*Mässingsklockan har varit med ända sedan teatern invigdes 1932. Sedan 1997 är det Mikael som står för klämtandet. Men redan 1989, på Nils Poppes tid, fick han vid ett tillfälle rycka in som klockringare till Min syster och jag.

På tal om ringare. Klart att jag kommer att tänka på Hasse Alfredsons monolog Ringaren från revyn Gröna Hund. Men framförallt tänker jag på Quasimodo i Victor Hugos roman Ringaren i Notre Dame från 1831. Jag var nog bara 14 år gammal när jag läste den tragiska skildringen från det senmedeltida Paris. Om den vanställde men godhjärtade Quasimodo, om Esmeralda och ärkediakonen Claude Frollo.

Då är steget inte långt till Les Misérables. Victor Hugos roman från 1862 har även den fascinerat mig sedan mycket unga år. Och inte blev fascinationen mindre när den kom som musikal på 80-talet. Fantastisk musik av Claude-Michel Schönberg. Min absoluta favoritmusikal som jag sett flera gånger. Av någon oförklarlig anledning dock aldrig i Sverige. Jo förresten, på film häromkvällen. Med Hugh Jackman, Anne Hathaway och Russel Crowe i de ledande rollerna. Säger som SvD:s filmrecensent Jeanette Gentele: ”Gå genast och se den!” En angenäm helkväll väntar.

På återseende i bloggosfären och hjärtligt välkommen till oss i sommar!