Ja, då är det vår! Travestin på den gamla nubbevisan må vara mig förlåten. Det är ju vår i luften, 10 grader varmt och inspirationen flödar. Det känns i hela kroppen att här är något stort på gång. Inte minst efter mitt samtal med Eva Rydberg häromdagen. På blixtvisit hemma i Hittarp. Nyss var hon i Härnösand och Bollnäs och ända uppe i norrbottniska Kalix. Nu är hon på väg till Ludvika och Falun. Eva och Tomas von Brömssen har varit på resande fot sedan den 24 januari och turnén avslutas inte förrän den 1 april. Då på Stadsteatern i Helsingborg. Fulla hus och strålande recensioner överallt för deras föreställning Obesvarad kärlek. Så fint kan det bli när två fullblodsproffs släpps lösa.
Vi har väl alla våra favoritvårtecken. Snödroppar, vitsippor, blåsippor, tussilago, vintergäck. Islossningen i sjöar, älvar och Bottenviken. Flyttfåglarnas återkomst – tofsvipa, stare, sånglärka. Soldyrkarna som flockas på Dramatens och Konserthusets trappor. Tranorna som trumpetande landar vid Hornborgasjön och bjuder upp till dans. Björnarna som tittar ut ur vinteridet på Skansen. Och så vårstädningen – kanske. Som får mig att tänka på Birger Sjöberg och hans Frida i vårstädningen ur Fridas visor. Journalisten, författaren, skalden och vissångaren Birger Sjöberg avled 1929 och ligger begravd på Donationskyrkogården här i Helsingborg. Minns med förtjusning hans roman Kvartetten som sprängdes som i Hasse Alfredsons bearbetning och regi spelades in i Helsingborg och blev till en populär TV-serie 1973.
Och så en verklig favorit för bloggaren i kulisserna – nässlan. Vårens första små, späda nässlor som spirar. Omöjliga att motstå för nässelsoppans vänner. Då skördar jag. Då upprepar jag ritualen från förra våren och från massor av tidigare vårar. Slår upp sidan 58 i Tore Wretmans Svensk Husmanskost trots att receptet sedan länge sitter i ryggmärgen. Men för säkerhets skull.
Jag sköljer och rensar de späda toppbladen noggrant, kokar dem en kvart i saltat vatten, häller bort spadet och kör nässlorna i mixer tillsammans med gräslök. Fräser smör och mjöl, späder med buljong och låter koka 10 minuter. Tillsätter hacket, kryddar med anis och fänkål, salt och peppar. Låter koka några minuter, inte längre för då kan den fantastiskt djupgröna färgen gå förlorad. Bjuder så familjen på ett smakprov och låter resten svalna för att sedan frysas in. Denna vårprimör får därefter bida sin tid ända till kommande julafton. Nässelsoppen blir då till den traditionella julmiddagens förrätt och serveras med hårdkokta ägghalvor och/eller lite creme fraiche.
Men bäst ändå är våren på Fredriksdalsteatern. När vi öppnar upp till loger och övriga utrymmen. Vädrar ut vintern och släpper in våren. Putsar och fejar. Visslar en stump. Olav Gerthels Vårvisa rentav? Eller Vivaldis Våren. Även om arbetet med uppsättningen pågått ända sedan Viva la Greta! tackade för sig, så är det nu det börjar kännas på riktigt. Arsenik & Gamla Spetsar står för dörren. Scenografin, kostymerna, perukerna, rekvisitan, musiken – allt är under kontroll. Snart (tycker jag och blickar i kalendern mot tidig maj) samlas hela teamet för repetitionsstart.
Då kommer Björn, Marianne, Eva och Birgitta. Björn Kjellman som just nu repeterar på Göteborgs Stadsteater inför premiären den 30 mars på Michal Witkowskis skandalsuccéroman Lubiewo-Kärleksön. Björn och Sven-Åke Gustavsson spelar åldrande fjollor (bilden ovan). Marianne Mörck som är i full gång med Here comes the sun (bilden ovan) på Malmö Stadsteater. Teaterchefen själv, Eva Rydberg som för tillfället är på rymmen någonstans i Sverige med Tomas von Brömssen. Och så Birgitta Rydberg som varit mammaledig sedan tidig november då lilla Astrid föddes.
Och så alla vi andra – på och bakom scen – från regissör Ronny Danielsson och manusförfattare Calle Norlén till bloggaren i kulisserna och vår lilla ekorre som skuttar runt bland häckarna.
En svängig truddelutt av fyra legendarer. För att hälsa våren och för allt det roliga som väntar. Som bekant utspelar sig sommarens Arsenik & Gamla Spetsar i Brooklyn 1937. Samma år som Benny Goodmans kvartett gjorde den här inspelningen. Vi hör ’The King Of Swing’ Benny Goodman på klarinett, Teddy Wilson på piano, Lionel Hampton på vibrafon och Gene Krupa på trummor. Låten heter I’ve Got A Heartful Of Music.
Som av en händelse råkar musiken vara med i filmen Cowboy from Brooklyn. En av birollerna spelades förresten av den då 27-årige Ronald Reagan som mer än 40 år senare valdes till USA:s 40:e president. Bland hans bevingade ord från åren i Vita huset faller jag för de här: ”Än idag undrar jag vad jag kunnat bli om jag pluggat lite hårdare.”
På återseende i bloggosfären och varmt välkommen till oss i sommar!
