Enda spellediga dagen i veckan. Inte en skådespelare inom synhåll. Inga glada skratt från logerna. Däremot en tupp som ger hals upprepade gånger trots att klockan för längesedan passerat sju. Teatern omgärdas som bekant av en skön oas kallad Fredriksdal museer och trädgårdar. Ett välbesökt friluftsmuseum som också är en fristad för utrotningshotade gamla lantraser.
Vilken tur att teatern inte ligger i Köpenhamn. I lördags kväll drabbades Dronningens by av ett skyfall som gav ifrån sig 150 mm på två timmar, lika mycket som normalt faller i den danska huvudstaden under tre sommarmånader. I Helsingborg kom inte en droppe.
Plötsligt hör jag Tina Charles. I Love to Love. Produktionsledaren är här. Har tagit plats i teknikens högborg, varifrån ljud och ljus och effekter av olika slag styrs under föreställningen. Tina Charles. Klart att jag svängde till henne för 35 år sedan. Låten spelas nu varje kväll efter föreställningen. Viva la Greta! är ju också en riktig 70-talare.
Måndagen är dagen då allt kollas och justeras inför veckans föreställningar. Skådespelarnas mikrofonsystem testas, scendekorens teknik med sitt avancerade hydraulsystem kontrolleras minutiöst. En nödvändighet, inte minst av säkerhetsskäl. Bloggaren i kulisserna flyttar sig några meter för att inte komma i kläm när det börjar röra på sig.
Vaktmästaren är i full gång i salongen. Noggrann städning. Teatercaféets picknickkorgar samlas ihop, muggar och termoskannor diskas, mjukglassmaskinerna plockas isär och rengörs in i minsta detalj, en och annan packning byts ut. Nya varor beställs – korv, hamburgare, godis, glass, bullar, dricka… Leverans tisdag förmiddag. Beredskapen är god.
Kostymteamet vinkar glatt. Scenkläderna granskas, tvättas och lagas. En fåll har släppt, några knappar behöver sys i, en söm har spruckit. En föreställning av det här slaget är något av klädernas martyrium. Kommer att tänka på när Marianne Mörck en gång berättade för mig om en incident i Glada Änkan på Galateatern i Malmö. Hon gjorde Hanna Glawari och Jan Malmsjö gestaltade greve Danilo. Mitt i Änkevalsen sprack grevens eleganta röda kostym med byxrevärer i guld. Janne viskade till Marianne ”mina byxor har spruckit, vänd gumpen mot publiken och skyl mig när vi dansar ut.” Marianne skrattade gott när hon berättade att det var ingen liten reva och de vita kallingarna lyste klart mot det röda tyget.
Snart är städpatrullen klar i logerna. Produktionsledaren fortsätter med musik under arbetet. Ur högtalarna strömmar Caruso med Luciano Pavarotti. En av hans personliga favoriter som han alltid spelade efter föreställningarna 2006, Herrskap och Tjänstehjon.
Redan tidigt i morse log Eva, Magnus och Ola mot mig. Klockan var inte ens sju, när jag vid rödljusen på Trädgårdsgatan hamnade bakom en av de gröna stadsbussarna. Bussreklamen för Viva la Greta! gjorde mig på gott humör. En angenäm start på veckan.