Klart att bloggen bad om tillstånd att få publicera de vänliga raderna. Stort tack, Henrik, för ditt mail och din välvilja! Så håll till godo bästa bloggbesökare, här är ett stycke teaterhistoria signerat Henrik S Järrel.
Hej,
Läser med intresse och inspiration i senaste nyhetsbrevet och i bloggen
om förberedelserna inför sommarens övningar på denna anrika friluftsscen!
Kan då inte undgå att dra mig till minnes angenäma stunder framför och
bakom kulisserna sommaren 1967, en inspirerande sommar vid Sundet
som f ö lade grunden till att jag senare “blev deltidshelsingborgare” fr o m
1993. Jag gillar Skåne högt och inte minst denna nordvästra del av land-
skapet.
Sommaren 1967 var Nisse P:s andra säsong på Fredriksdal (även om han
ännu bodde kvar i Danderyd) och han hade bland andra lyckats städsla
min/vår mamma, Ingrid Backlin, att spela den kvinnliga huvudrollen i “Sten
Stensson Sten från Eslöv” (han som “tog prillan i Lund på en termin”). För-
utsättningen för att mamma Ingrid skulle kunna åta sig uppgiften var dock
att jag kunde medfölja och hålla ett öga på min då 10-åriga lillasyster Helen
(sedan 2005 helsingborgsbo f ö) samt att en god bostad kunde ordnas. Så
skedde också.
Inte nog med det – jag deltog med liv och lust i repetitionsarbetet som sufflör.
Det var roligt och trevligt att lära känna Nisse och övriga medverkande när-
mare, som t ex Maritta Marke, Birger Åsander, Bengt Virdestam, Gunnar
Schyman, Leif Amble-Naess m fl.
Den sommaren blev man väl förtrogen med den unika teaterns lokaliteter och
dess höga häckomgärdade gångar. Sedan dess har ju en del hänt och för
några år sedan tog min syster och jag med oss vår åldriga moder för en “nos-
talgirunda” på, bakom och framför scenen. Då var man just i färd med att riva
dekoren för den sommarens uppsättning, men ingen av oss kunde dölja för-
tjusningen över glada och trevliga minnen från Fredriksdals-sommaren 1967!
Vi noterade också med glädje den lilla bronsstatyn av Nils Poppe och det lilla
Poppe-museet.
Jag har följt Eva R:s uppsättningar på teatern sedan Nisse lade ned sina verk-
tyg och jag kan svårligen tänka mig en värdigare förvaltare av Poppes arv och
samtidigt en vidareutvecklande efterträdare till honom som teaterdirektör.
Att förnyelsens vindar nu även nått höjningen av sittkomforten på “parketten”
kan inte gärna av publiken hälsas annat än med ett rungande hurra!
Lycka till med sommarens förlustelser!
Med vänliga hälsningar,
Henrik S Järrel