Dekorbyggare, stolmontörer, perukmakare, scentekniker, teaterchef, snickare, småfåglar, skräddare, skådespelare, dansare, ekorrar, målare, pressfolk, TV-team, koreograf, belysningsmästare, ljudtekniker, regissör, manusförfattare, musikarrangör, scenograf, produktionsledare, kreti och pleti och en och annan humla…

… och så den sporadiske bloggaren i kulisserna.

Alla har sina funktioner. En del är redan på plats och förbereder för fullt. Om fem dagar kommer alla och några till att vara här. Då startar repetitionerna inför sommarens slottsfest. Det vill säga den musikaliska komedin Viva la Greta! som utspelar sig på Rosendals slott anno 1972. Det hamras och spikas och sågas just nu. Från min plats ser jag dock bara baksidan av slottet.

De nya stolarna är snart monterade. Sektion för sektion. Rad för rad. Glöm projektstadiets gröna stolar. Färgen bestämdes slutligen till grå. Tilltalande, tycker jag. Det gröna inslaget står de klassiska häckarna för. Den tidiga våren har satt fart på bladverket.

Talade med Eva häromdagen. Nyss hemkommen från sista föreställningen av Obesvarad kärlek på Lisebergsteatern i Göteborg. Pigg och glad som alltid. Förväntansfull inför årets uppsättning. ”Det låter kanske konstigt, men jag tycker fortfarande att det är precis lika roligt och spännande vartenda år. Man är väl lite galen som aldrig tröttnar på det här.”

Dags för Eva att krypa ur rollen som Florence Foster Jenkins som älskade att sjunga opera men saknade talang. Tid att glida in i gestaltningen av Greta Mohlin, en gång firad kabarésångerska i Paris. Nu blir det till att plugga manus och sätta full fokus på Viva la Greta! Det är skarpt läge för Rydbergs artonde sommar som chef för Fredriksdalsteatern.

Arton är också vad som gäller för dekorbyggarna just nu. De befinner sig i skrivande stund arton meter upp i luften på en liftplattform. Slottstaket ska läggas på plats. Med på luftfärden är teaterns produktionsledare, utrustad med kamera. Resultatet av hans vertikala upptäcktsresa ses här under.

Lite motsägelsefullt återknyter jag för ett ögonblick till den franske författaren Marcel Proust: ”Den verkliga upptäcktsresan består inte i att söka efter nya vyer, utan att se med nya ögon.” Hans sentens stämmer till eftertanke och jag blir filosofisk för en stund. Inspireras av miljön. Med öppna sinnen kan vi ta till oss nya intryck, rensa bland vanföreställningarna och skapa nya referensramar. Litteraturen, musiken, teatern, konsten, kulturen överhuvudtaget kan skänka oss människor otroliga upplevelser – om vi bara öppnar våra sinnen.

För mig är publiken på Fredriksdalsteatern den veritabla sinnebilden av det här. Efter flera somrar i kulisserna med fantastiskt gensvar från alla öppna sinnen i salongen tror jag mig veta varför skådespelare med förtjusning kommer när teaterchefen lockar. Jag är övertygad om att Fredriksdalsteaterns enastående publik väger tungt i vågskålen.

På måndag drar repetitionerna igång. Rapport utlovas.